I rapporten Påföljdsval och behandling vid rattfylleri har MHF:s trafiksäkerhetschef Lars Olov Sjöström och MHF Östs regionordförande Christer Folkesson granskat hur påföljderna ser ut vid rattfylleribrott.
– I den här rapporten har vi gått igenom statistik och jämfört påföljder vid rattfylleribrott 2003, 2010 och 2017, berättar Lars Olov Sjöström.
– Därmed har vi kunnat se om det har skett några förändringar i rättspraxis mellan de undersökta åren.
Med rättspraxis menas till vilka påföljder domstolarna brukar döma i rattfylleribrott. I granskningen har Christer Folkesson och Lars Olov Sjöström använt sig av kriminalstatistik från Brottsförebyggande rådet. I undersökningen har också programverksamheten hos Frivården Jönköping studerats.
– MHF har då och då genom åren undersökt och gått igenom kriminalstatistik över de vanligaste påföljderna vid rattfylleribrott, säger Lars Olov Sjöström.
Den senaste större uppföljningen gjordes 2004. MHF har gjort ett par rapporter sedan dess.
– Syftet med den nya rapporten är att den ska stimulera till förnyad politisk debatt, säger han.
– Samt att undersökningen ska bidra till att utveckla en rättspraxis som så effektivt som möjligt förebygger återfall i rattfylleribrott.
Undersökningen visar att rattfylleri av normalgraden oftast leder till ett strafföreläggande, det vill säga dagsböter. I cirka 50 procent av fallen med grovt rattfylleri är domen fängelse. De övriga två huvudpåföljderna är skyddstillsyn och villkorlig dom. De två påföljderna var ungefär lika vanliga, 21–24 procent 2003 och 2010. Efter det har andelen som döms till skyddstillsyn minskat visar rapporten. Skyddstillsyn innebär att den dömde får gå ett preventionsprogram för att minska risken för återfall i brott, något som saknas i villkorlig dom.
– Om tendensen är att allt fler får påföljden villkorlig dom, då ökar risken för återfall i brott, eftersom rattfylleristerna då inte följs upp med något program eller påverkan, konstaterar Lars Olov Sjöström.
– En del av rattfylleristerna har ju faktiskt ett behov av behandling för missbruk eller riskabla alkoholvanor.
När det gäller rattfylleri under påverkan av narkotika, drograttfylleri, döms nästan alla för brott av normalgraden. Det beror på att det inte finns några enkla kriterier för att avgöra om brottet ska anses som grovt.
– Det leder till att den vanligaste påföljden för drograttfylleri blir böter, istället för påföljder som innehåller påverkansprogram eller behandling för missbruk, säger Lars Olov Sjöström.
Det är svårt att ta fram exakta siffror för hur många drograttfyllerister som döms för grovt brott.
– Det beror på att kriminalstatistiken inte skiljer på grovt brott vid alkoholrattfylleri och drograttfylleri, siffrorna klumpas ihop.
I rapporten föreslås att lagstiftningen ändras och gör det möjligt att i större utsträckning döma en person som begått rattfylleri av normalgraden till skyddstillsyn. Det ska gälla både alkohol- och drogpåverkan.
– Syftet är att säkerställa att rattfyllerister följs upp noggrant och får hjälp med vård och behandling om det behövs, förklarar Lars Olov Sjöström.
Som första land i världen införde Norge 2012 fastställda koncentrationsgränser i blodet för rusgivande preparat i trafiken. Gränserna motsvarar promillegränserna för alkohol i Norge som är 0,2 promille, 0,5 samt 1,2 promille. För några preparat gäller nolltolerans. Sverige har nolltolerans för all narkotika i trafiken.
I rapporten föreslår ni att gränsvärden införs i Sverige för narkotikapåverkan i trafiken, åtminstone vid grovt brott, på samma sätt som i Norge. Hur har ni tänkt att det ska fungera?
– Vi ser det här som en möjlig åtgärd. Med fastställda gränsvärden blir det lättare att avgöra när ett brott ska betraktas som grovt, förklarar Lars Olov Sjöström.
– Det blir skevt om den som är kraftigt påverkad av narkotika slipper undan med böter, medan den som är kraftigt påverkad av alkohol får fängelse.
Hur har det här systemet fungerat i Norge?
– Den norska lagstiftningen verkar ha fungerat relativt bra. Vissa gränsvärden har dock justerats när det har funnits skäl, säger han.
Är tanken med ert förslag att det skulle bli lättare att döma för rattfylleri under påverkan av narkotika, grovt brott?
– Det här är ett sätt att göra det på, med fasta gränsvärden. Det kan göras på andra sätt, till exempel genom att se strängare på de fall där förare har varit påverkade av både alkohol och narkotika, säger Lars Olov Sjöström.
Tanken med det förslaget skulle vara att en kombinerad påverkan av alkohol och narkotika hos motorfordonsförare alltid bedöms som grovt brott.
– Vi vill framförallt att man ska utreda vilka kriterier som ska gälla för att en person ska kunna dömas för grovt brott av rattfylleri under påverkan av narkotika.
I rapporten föreslår ni en rad åtgärder. Vad är tanken med era förslag?
– Tanken med våra förslag är att stimulera debatten för att få så bra brottsförebyggande effekter som möjligt, genom förbättringar i lagstiftningen och i rättspraxis, förklarar Lars Olov Sjöström.
– Många rattfyllerister behöver hjälp med sitt missbruk och då är det viktigt att rätts-systemet erbjuder den hjälpen.
I MHF:s undersökning har också programverksamheten vid rattfylleribrott hos Frivården Jönköping studerats. Inom Kriminalvården avtjänas både fängelsestraff och straff utanför fängelset, så kallad frivård. Frivården övervakar klienter som döms till skyddstillsyn, klienter som blir villkorligt frigivna från fängelse och klienter som har fotboja istället för fängelsestraff.
Frivården Jönköping uppger att deras förhållningssätt till olika behandlingsprogram är mycket stramare idag än för fem år sedan. Det skriver MHF i rapporten. Orsaker till det är en generell vilja att arbeta evidensbaserat och att frivården nu har egna forskare i tjänst på forsknings- och utvärderingsenheten (FOU). FOU undersöker i samarbete med Karolinska Institutet vad som fungerar för att minska återfall i brott och vad kriminalitet beror på.
Idag är skyddstillsyn mer ingripande än ett kortare fängelsestraff. Övervakning och programverksamhet under ett år är ingripande och har en tydligt brottsförebyggande inriktning.
– Frivårdens behandlingsprogram har förändrats en hel del på senare år. Man har idag tydliga mål att använda program som bevisligen ger effekt, konstaterar Lars Olov Sjöström.
– Vår bild är att frivården har utvecklat sitt arbete och står ganska väl rustade för sin uppgift.
Text: Mari Haglund