Den första promillelagstiftningen för rattfylleri infördes 1941 i Sverige. Den lägre gränsen sattes till 0,8 promille och den högre gränsen till 1,5 promille.
– MHF var mycket betydelsefullt för att den första promillelagstiftningen kom till i Sverige, säger MHF:s trafiksäkerhetschef Lars Olov Sjöström.
– Vi har fortsatt att ha stor betydelse i frågor som rör rattfyllerilagstiftning och har det än idag.
1907 infördes krav på ”kompetensbevis för automobilförare”, det som sedan har utvecklats till dagens körkort.
– Kring sekelskiftet kom de första bilarna till Sverige. Före 1920-talet var det få svenskar som hade en bil, berättar Lars Olov Sjöström.
När motortrafiken började öka på 1920-talet, levde det fortfarande kvar en kultur från hästtransporternas tid, då med en liberal inställning till alkohol och transporter. En hästskjuts färdades i 5–7 km/tim, därmed inte så mycket snabbare än man går. De första bilarna körde dubbelt så fort, kring 15 km/tim.
1923 fanns det 70 000 fordon i Sverige, varav 50 000 bilar, vilket var en tolvdubbling jämfört med tiden före första världskriget. Motorfordonen ökade i stor utsträckning vilket också gjorde att antalet personer som omkom i trafiken ökade från sju personer 1918 till 397 stycken 1930.
– När bilanvändningen ökade på 1920-talet, sköt trafikolyckorna i höjden och rattfylleriet var en tydlig orsak, säger Lars Olov Sjöström.
– Det var då man började att debattera vilka bestämmelser som skulle gälla för alkohol och trafik.
Av de 16 425 körkort som drogs in under perioden 1924–1933 var orsaken i 79 procent av fallen rattfylleri. Det var mot bakgrund av den utvecklingen som MHF startades 1926 som en nykter motororganisation.
– Det första MHF började arbeta med var nykterhetsintyg för körkort. Redan i 1916 års förordning om automobiltrafik fanns kravet, att bara den som gjort sig känd för att vara nykter fick ha körkort, säger Lars Olov Sjöström.
Efter uppgifter om fusk med falska nykterhetsintyg, drev MHF frågan om hårdare krav. I enlighet med MHF:s förslag infördes 1930 en bestämmelse om ett officiellt intyg utfärdat av polisen.
Medlemstidningen Motorföraren startades 1927. För att påverka både potentiella rattfyllerister och den breda allmänheten publicerade man siffror över återkallade körkort i Motorföraren. Statistiken visade antalet indragna körkort per län på grund av onykterhet.
1930 infördes fängelse i upp till tre månader i straffskalan för rattfylleri.
– Under 1930-talet började man diskutera att de bestämmelser som gällde för brott vid framförande av motorfordon, att de skulle samlas i en särskild lag.
1934 infördes en ny lag om blodundersökning i brottmål, bland annat för trafiknykterhetsbrott. I 1 § andra stycket stod: ”att blodprov må tagas å den, som med skäl misstänkes ha fört motorfordon så påverkad av starka drycker, att han kan antagas inte ha ägt nödigt herravälde över sina handlingar”.
Samma år fattade riksdagen beslut om en särskild lag för rattfylleri.
– MHF var väldigt pådrivande bakom lagen som kom 1934. Man kan se att de motioner som lades fram i riksdagen vid den här tiden, helt stämde överens med hur MHF hade formulerat sitt remissyttrande, förklarar Lars Olov Sjöström.
En viktig förutsättning för att promillelagstiftningen för rattfylleri, som kom 1941 skulle kunna införas, var möjligheten att mäta alkohol i blodet.
– Idag är det självklart att man kan mäta alkohol både i blodet och i utandningsluften. Det var först kring sekelskiftet 1900 som man började laborera med att mäta alkohol i blodet, berättar Sjöström.
Den store pionjären när det gäller alkoholmätning i blodet både i Sverige och internationellt, var professorn Erik Widmark. I sin doktorsavhandling 1917 lanserade han den så kallade mikrometoden.
– Widmarks forskning beskrivs som en vetenskaplig bragd. Utan hans insatser skulle det ha varit svårt att införa promillelagstiftningen 1941, förklarar Lars Olov Sjöström.
– Om en promillelagstiftning ska kunna fungera, då måste mätmetoderna vara så tillförlitliga att rättssäkerheten kan garanteras. Mätresultaten ska inte kunna ifrågasättas.
Under 1920- och 1930-talen debatterades mätmetoden och promillegränser.
– MHF förde ut Erik Widmarks metoder och talade för hans sak. I Motorföraren skrevs det en hel del avancerade vetenskapliga artiklar om hans forskning kring blodprov och alkoholmätning.
I Motorföraren nr 6 1930 förklaras hur det framtida blodprovet eventuellt skulle kunna fungera: ”Professor Widmark föreslår, att bestämmande av blodets alkoholhalt enligt av honom utarbetad metodik skall efter den 15 maj tills vidare utföras på prov. Från denna dag bör i vissa apotek kapillärrör för blodprov bli tillgängliga för att användas av de läkare, som efter trafikolyckor tillkallas för avgivande av utlåtande beträffande eventuell alkoholpåverkan hos bilförare.”
Under 1920- och 1930-talen hade man spalten Spritens skuldkonto i Motorföraren. Där publicerades namn och hemort på personer som misstänktes eller fällts för rattfylleri. I Spritens skuldkonto refererade man till rattfylleriolyckor ur dagstidningarnas notiser.
I Spritens skuldkonto i Motorföraren nr 6 1930 – står att läsa: ”En tidning skrev nyligen, att bilfylleristerna voro som bortblåsta, sedan den Vidmarkska blodprovningsmetoden börjat tillämpas. Tyvärr talar dagspressens notiser ett annat språk.”
– Redan från starten har MHF haft ett aktivt intresse kring sina hjärtefrågor och tagit del av de senaste forskningsrönen. MHF har lagt sig vinn om att vara faktabaserad i sin argumentation, säger Lars Olov Sjöström.
När det gäller 1941 års lag, fanns det flera olika förslag på vilka promillegränserna skulle vara. Den slutgiltiga lagstiftningen var en politisk kompromiss.
– Dåvarande kommunikationsministern Gustaf Andersson var en ivrig anhängare av MHF:s linje med en nedre gräns på 0,5 promille (den promillegräns som Norge tidigare infört), berättar Lars Olov Sjöström.
– MHF arbetade hela tiden på med påverkan. Man hade mycket kontakter med riksdagsledamöter och ordnade påverkansmöten, säger Lars Olov Sjöström.
1941 fick Sverige sin första promillelagstiftning för rattfylleri. Den lägre gränsen 0,8 promille för rattonykterhet och den högre gränsen 1,5 promille för rattfylleri.
Straffpåföljden vid minst 0,8 promille blev lägst tio dagsböter och högst sex månaders fängelse. Den som greps med över 1,5 promille skulle straffas med högst ett års fängelse och vid förmildrande omständigheter minst tjugofem dagsböter.
– Norge var först i världen med en promillelagstiftning för rattfylleri, några år före Sverige, som var tvåa, säger Lars Olov Sjöström.
Idag är gränsen för rattfylleri 0,2 promille och 1 promille för grovt rattfylleri i Sverige.
Text: Mari Haglund
Källor: Motorförarens arkiv, jubileumsböckerna ”Rörelse på väg” MHF 50 år och ”70 år i trafiksäkerhetens tjänst”, Nykterhet i rörelse, ”Motorförarnas Helnykterhetsförbund som opinionsbildare för trafiknykterhet” 1926–1941 (B-uppsats, Umeå Universitet)